Jag förlåter alla  i mitt liv som var oärligt mot mig!

Ja livet är långt man vill gärna ha i den vägen  människor som värd , är med sig.

En egenskap att vara ärlig det gör att man blir lätt lurat av andra .

Att vara lättlurat tolkas det som naiv?

Eller vara snäll kan tolkas som  man är dum?

Måste man vara oärligt ?

Krävs det att få andras tillit med massa lögner?

Det jag som lärde mig  i livets väg och man kan vara ärlig men det finns stora konsekvenser för det!

Jag tyckte alltid att vara ärlig än att vara oärlig person för att när man ska behöva bevisa något då överväger först din ärlighet.

Ja i mitt  livs väg lärde jag också om man älskar en kan den bli proffsigt lögnare!

Man vill tro på den personen men men lögner stor i vägen.

Vad skulle du göra ?  Tro på den oavsett eller ifrågasätta alltid ( är det sant att det du säger? )

Man vill inte såra men man vill inte heller bli sårat pga. lögner  .

Jag alltid tyckte ingen behöver komma med massa lögner till mig för att ingen har någon anledning för det  och jag har redan accepterat den som älskvärda människan som det är! 

Varför man har stor behov  alltid som man är något annat, än att som man inte är och den som beskriver en  falsk karaktär av sig själv?

Behöver man bli bekräftat den som är man inte samma  och är inte ens i närheten på denna beskrivning i personen?

Kan du inte bara vara du själv?

Kan du inte bli respekterad bara som du är?

Jag vet att alla har  en sida av dolda jag bakom någonstans sina hemliga dörrar !

Jag vill ha bara människor dom är ärliga runt om mig men tyvärr finns alla slags andra också.

Men en sak jag kan hoppas på och det så länge om jag är ärlig mot dig och var snäll vara ärlig mot mig och det är bara den enda jag begär av dig