Ibland en dyker upp i ens liv helt oväntat.

Så kan man prata med en i flera timmar  och likadan lyssna på den personen  dag och natt.


Det hände ibland och jag kände äntligen  hittade en på samma frekvens som mig.

Men efter ett tag  den personen  blir alldeles  för upptagen med sig själv .


Så  tappar man tro för den personen som kändes verkligen något speciell band, trodde man hade.

Men 

Ofta blir en så upptagen den andra bara är bort glömd.

När man vill lägga tid på en verkligen känns rätt allt  blir så annorlunda.

Så med tiden blir ensidigt väntan.

Med tiden man går på sin egen väg,i sin ensamhet ,inga känslor ,inga besvikelser.

Man ser bara det var inte meningen sakta ner sig för en som inte känner likadan som man känner för .

Det var inga känslor från den man har lagt tid för och tänkte på.

Alla har sina anledningar för att gå sin väg .

Men kan man svara på vilken anledning man kommer i ens liv utan att tänka eller har känslor för ?

Vad vill man innan man vill komma i ens värld ?

Måste man ?

Om det saknas något i ditt liv , måste du ta ens livs glädje , drömmar , eller hopp och lämna  med ett stort tomrum.

Som man har inte orsakats till något och går till sin väg .

Va va det anledningen att kom du till personens liv?

Kan  du erkänna för dig och kan du förklara för den personen?

Kan du vara ärlig?