En gång i tiden  när jag  hade svårt med livet.

Jag lovade mig att börja om från noll och aldrig låta någon ska komma in i  mitt liv igen.

Jag lovade mig se världen på helt annat sätt 

Och lära mig bygga om mitt liv på nytt.

Ingen skulle rasa eller riva ner den muren som jag byggde runt  om mig.

Jag hade mina tankar var positiva och snäll , inte göra illa någon och inte bli illa behandlat heller .

Släppt aldrig någon i mitt liv om  den inte kan  se hela mig  med kärlek och stort förståelse.

Jag hade bra och gjorde som hade planerat .

Tänkte alltid hellre var ensam än att bli övergiven det spelar ingen roll vad är anledningen till att bli övergiven.

Jag trodde kommer att den tanken skydda mig och ge ett normalt liv till mig.

Jag vet att har bara mitt liv och mina oändliga 

drömmar .

Jag stannar eller blir stoppat av någon alltid som den vill ta något från mig och lämna bara för sina viktiga drömmar än mig och går på sin väg.

Jag hellre stannar vid mig och pratar med mig ,själv än att berätta för en annan.

Blev aldrig förstod av mina nära och aldrig försökte bli förstod av mina nära .

Som alltid fortsätter jag på min väg igen i samma spår 

Jag lovar mig ,själv och ska aldrig släppa någon mer i mitt liv igen.

Hellre vara ensam och fortsätta leva ensam